Sammanfattning
Helgen den 1-2 april var det U16-mästerskap i Falköping, där U16F anmälde ett ungt rookie-lag till Röd nivå där bara fyra av spelarna var födda 2002 – resten av laget utgjordes av två 03’or och två 04’or. Dessutom var det oklart om en av spelarna kunde spela på grund av en ryggskada, vilket vållade tränare Fredrik Joabsson lite bekymmer.
Truppen bestod av Blenda (lagkapten, passare), Alma (vänster), Helena (vänster), Viktoria (vänster), Agnes (center), Ella (center), Siri (höger) samt Sofie (libero).
[fleximage caption=’U16F’]
[/fleximage]
Förväntningen på detta unga lag, som senast dom spelade U16DM i Skåne landade en femte plats, var att dom skulle se och lära inför kommande mästerskap.
I gruppspelet mötte vi Vallentuna, Stöcke och Örebro, där det var oklart hur duktiga dessa lagen var. Den inledande matchen mot Vallentuna började lite försiktigt, där motståndarna först drog ifrån men där Lund steg för steg började komma in i matchen. Allt eftersom vi fick bättre och bättre koll på vårt spel så började även flickornas servar sitta mer och mer stabilt, vilket var en föraning om vad som skulle hända under kommande matcher.
Efter vinst mot Vallentuna (14-25,14-25) i ryggen så var förtroendet i laget på topp när vi gick in i nästa gruppspelsmatch mot norrländska Stöcke, som bjöd på ett hårdare motstånd. Lagen följdes åt hela vägen upp till slutet, där Lund till slut vann med 25-22.
Andra setet började bra för Lund, där vi inledningsvis hade stor framgång upp till ställningen 9-1. Men Stöcke kom tillbaka med besked och lyckades gå från 18-7 till 24-24, där setet avgjordes med 29-27 till Lunds fördel efter onödigt mycket spänning.
Till tredje och sista matchen i gruppspelet så mötte vi Örebro. Vi inledde med att pressa motståndarna med en stenhård serve, där det något chockade Örebro förlorade första setet med 25-12 men sedan lyckades återhämta sig till det andra setet där lagen följdes åt hela vägen upp till den första set-förlusten för Lund, 23-25.
I tredje och avgörande set så öppnade vi återigen upp med en hård servesvit, där motståndarna snudd på hjälplöst fick se boll efter boll rinna dom genom mottaget. Lund vann med stabila 15-7 och var nu i kvartsfinal!
Någonstans så trodde vi nog alla att om vår framgång skulle ta slut någonstans, så var det i A-slutspelet, där vi stod inför ett nytt Stöcke-lag. Vi kunde inte ha haft mer fel.
Setet började lite vacklande från Lunds sida, där Stöcke servade in flera poäng innan Lund hittade in i matchen. Lagen följde varandra åt ett tag, men sakta men säkert började Lund ta sig samman, och insikten om att våra motståndare inte var så mycket bättre än dom andra lagen vi spelat mot började växa sig starkare.
Vi fick ordning på vårt mottag, och våra kant-spelare började ta för sig samtidigt som centrarna både blockade ned flera bollar samt gick på anfall på pass från en hårt arbetande passare, som själv tog flera poäng på andra-bollar (man kan tycka att motståndarna borde lärt sig efter 5-6 sådana poäng, men icke).
Stöcke fick se sig besegrade med hela 25-16 i första set, där flera av dessa poäng togs med vår serve. I andra set var det mycket jämnare, där lagen följdes åt hela vägen till vinst för Lund med 27-25!
Nu kunde man tycka att vårt Rookie-lag skulle stoppas, jag menar vi var ju i semifinal där det rimligtvis borde vara svårare? Kunde man tycka, men vi kunde inte haft mer fel för det var nu som det roliga började när vi mötte Orion från Degerfors…
In på planen stiger ett kaxigt och taggat lag som inser att dom mot alla odds nu är i semifinal – vad som än händer nu så har dom kommit mycket längre än någon kunde förvänta sig.
Kanske tänkte våra motståndare samma sak när dom såg vårt unga lag ta plats på planen, och kanske dom rentutav kände sig lite självsäkra: i så fall togs dom ur den uppfattningen på ett synnerligen brutalt sätt då Blenda, vår passare, dundrade in tio hänsynslösa serve-poäng på raken innan Orion, troligen lätt chockade, lyckades få stopp på anstormningen.
Under en tid så hade nu Lund problem med sitt mottag, och lät Orion ta 8 poäng utan större motstånd. Men här någonstans hämtade sig Lund, fick ordning på mottaget och serverade pass efter pass till våra bestämda anfallare som lät motståndarna äta boll gång efter gång. För att inte tala om servarna, där vi satte ytterligare 9 serve-poäng varav 3 serve-ess. Första set till Lund med 25-14. Man kan bara tänka sig hur diskussionen gick hos motståndarna i pausen…
Och inte blev det bättre (för Orion alltså) i andra set – flickorna dundrade bestämt och hårdhänt in 11-12 servepoäng, varav tre ess, för att till slut vinna med imponerande 25-17.
I final! Inte illa med ett silver, för nu måste det väl ändå vara slut på segersviten? Kunde man tycka, men (och ni vet vad som följer) vi kunde inte haft mer fel för det var nu som det riktigt roliga började när vi mötte Skellefteå…
Inför finalen hade lagets fokus och kaxighetsnivå skruvats upp till elva på en tiogradig skala, där matchens första set inledes med mer än 10-15 poäng vunna på serve. Lagen följdes åt hela vägen på ett sätt som fick Lunds hejaklack, föredömligt förstärkta av Ystads bägge lag, samt tränare att se sig om efter hjärtstartare åtskilliga gånger. Detta var dock inget våra flickor noterade – där var det 100% fokus och vinnarattityd, där dom iskallt lyckades sätta det första setet med 27-25!
I andra set så följdes lagen åt ett bra tag till 14-11 till Lund, när Helena bestämde sig för att hon inte ville lämna serve-positionen. Sagt och gjort drog hon igång en serve-svit som varade hela vägen upp till 24-11, där ett omtumlat och skärrat Skellefteå efter byte av libero en kort stund lyckades få stopp serve-maskineriet. En kort stund är nyckelordet, för just efter en kort stund så satte flickorna stopp för Skellefteå och avslutade setet med stabila 25-13!
Ett mycket välförtjänt SM-guld till Lund!!!
[fleximage caption=’SM-GULD!’]
[/fleximage]
[fleximage caption=’SM-GULD!’]
[/fleximage]
Vid pennan
/Mikael Hegardt
